AKTIEFONDER

AKTIEFONDER

Aktiefonder, som betecknar värdepappersfonder med minst 25 procent aktier, är ett alternativ till ett direkt sparande i aktier. För värdepappers- och specialfonder gäller lagen om investeringsfonder.

Fondspararna, andelsägarna, äger en del av fondens förmögenhet, andelskapitalet. Fonden förvaltas av ett särskilt fondbolag. Fonden får inte ta upp egna skulder. Se värdepappersfonder om skillnaden mellan aktiefonder och andra värdepappersfonder.

Beskattning

För fondandelar tillämpas i princip de regler som gäller för aktier. För privatpersoner är skatten på vinster och utdelningar 30 procent. Det finns också skillnader som beror på om fonden är registrerad i Sverige eller i utlandet. Fondbolagen skattar på detta sätt:

¦  1 Svenska aktiefonder Utdelningar och ränteintäkter är skattepliktiga i fondbolaget, men kan kvittas mot de förvaltningsavgifter som andelsägarna betalar. Fonden får sedan avdrag för lämnad utdelning till andelsägarna. Fondens egna utdelningar till fondandelsägarna kan återinvesteras. Andelsägarna får då fler andelar i stället för kontant betalning, minus 30-procentig kapitalskatt på utdelningen.

Fondbolaget är skattefri för kapitalvinster och kan därför göra omplaceringar utan skatt. I gengäld påförs fondbolaget en schabloninkomst baserat på andelskapitalet vid årets ingång. Den är 1,5 procent av fondförmögenheten, vilket betyder 0,45 procent i skatt, då skattesatsen är 30 procent.

Aktiefonder har i regel också rätt till reducerad kupongskatt för utdelning på aktieinnehav i utländska bolag. 

¦  2 Utländska fonder

För exempelvis fonder i Luxemburg, Sicav, är det inte någon skatt på kapitalvinster eller utdelningar. I stället påförs en årlig förmögenhetsskatt på 0,06 procent av förmögenheten. 

Då fonden inte skattar för utdelningen brukar denna återinvesteras, vilket kan vara en fördel för andelsägarna. I gengäld är avgifterna ofta något högre än hos svenska fonder.

Även utländska fondbolag är skyldiga att skicka kontrolluppgifter på köp och försäljningar. Skatten för både utdelning och kapitalvinst är densamma som för svenska fonder.[9-10 kap. LSK]

För en fondsparare i aktiefonder innebär Luxemburgsfonder både för- och nackdelar som ofta tar ut varandra. Men skatteeffekterna gör att Luxemburgbaserade räntefonder ofta är något bättre än de som har sitt säte i Sverige. I en Luxemburgbaserad fond kan den årliga utdelningen återinvesteras i fonden utan att ge kapitalskatt för fondandelsägaren.

Olika slags fonder

Det finns aktiefonder som satsar på svenska aktier i en viss bransch eller efter en viss placeringsteori och andra som satsar på aktier från vissa länder.

 Blandfonder (mixfonder, flermarknadsfonder) har både aktier och räntebärande papper - ofta ungefär två tredjedelar aktier och resten i obligationer.

 Välgörenhetsfonder, t ex Bancos humanfond, satsar en liten del av avkastningen på välgörenhet, som varken beskattas hos fonden eller spararen.

 Utlandsfonder. De som placerar i en fond som köper utländska aktier eller räntepapper tar en viss valutarisk. Andelskursen i kronor räknat är nämligen inte bara beroende av kursutvecklingen utan också av valutakursen i det land där aktierna eller räntepapperna är noterade. Därför stiger fonder med utländska aktier i värde när svenska kronan sjunker i värde. Det är valutan i det land där bolaget noteras som är avgörande, inte valutan som fonden är noterad i.

 Nationella fonder är en form av värdepappersfond som kan anpassas till speciella önskemål, exempelvis placeringar huvudsakligen i enstaka företag. För att få innehålla mer än tio procent av andelsvärdet i ett enda aktieslag måste en fond ansöka om att få bli nationell fond.

Nationella fonder kan också begränsas till en grupp av personer, t ex anställda vid ett visst företag. Dessa fonder kan också ha en annan riskprofil och även belåna aktieportföljen. Hedgefonder är oftast nationella fonder. Nationella fonder beskattas enligt samma regler som övriga värdepappersfonder. (RÅ 1996 ref 32)

 Börshandlade fonder. Både på Stockholmsbörsen och på de amerikanska börserna finns det nu indexfonder som kan köpas och säljas på samma sätt som aktier. Kursen sätts efter fondens dagsvärde och man betalar courtage vid köpa och försäljning precis som för aktier.

Samtliga värdepappersfonder ska stå under tillsyn av Finansinspektionen.

För- och nackdelar

En aktiefond är ett sparalternativ för den som inte själv vill välja aktier. Nackdelen kan vara de årliga avgifter som tas ut för förvaltningen. Dessutom är avgifterna vid köp och försäljning något högre än vid sedvanliga aktieförsäljningar.

Den största skattefördelen med att äga aktier via aktiefonder jämfört med att äga aktierna direkt är att fonden kan göra omplaceringar av aktierna utan skatt. Se värdepappersfonder.

Däremot blir det kapitalvinstskatt för spararen vid byte av aktiefond. Främst av det skälet har det bildats fonder som placerar i olika fonder - fond-i-fond. I fond-i-fond-lösningar blir det ingen kapitalvinstskatt när fördelningen mellan olika fonder förändras.

Det blir heller ingen kapitalvinstskatt när flera fonder slås ihop till en fond.[48 kap. 18 § IL] Se värdepappersfonder.

 Det blir kapitalvinstskatt om man flyttar pengar från en Sicavfond med en viss sorts aktier till en annan Sicavfond hos samma förvaltare, trots att fonderna finns i samma bolag. Det beror på att dessa bolag inte är jämförbara med svenska aktiebolag. (RÅ 1992 ref 53, RÅ 1996 ref 73)

Läs under kapitalförsäkring om för- och nackdelarna med att äga fonder via en kapitalförsäkring (fondförsäkring).

Det kan låta riskabelt att satsa på en utlandsfond. Men en sådan fond kan tvärtom minska risktagandet i en aktieportfölj. Den som har dels svenska aktier i olika branscher, dels utlandsaktier från olika delar av världen får en riskspridning på två plan - kursnedgång i en bransch kan vägas upp av uppgång i en annan och nedgång i ett land kan vägas upp av uppgång i ett annat. IT-fonder och läkemedelsfonder har t ex ofta gått åt olika håll.

Dessutom kan nedgång av valutakursen i ett land vägas upp av uppgång i ett annat land. För den som inte är expert är det säkrare att satsa på utlandsfonder än på individuella utländska aktier. Under det rekorddåliga aktieåret 2008 har dock varken denna eller andra fondstategier hjälpt, eftersom i princip alla aktiefonder rasat i värde.

     Se även placeringsstrategi.

Alternativ anskaffningsutgift

Värdet av andelarna den 31 december 1992 får användas som anskaffningsutgift i stället för den faktiska anskaffningsutgiften. Kravet är att andelarna köpts före den 1 januari 1995 och får därför även användas för fondandelar som köpts först 1993 och 1994. Den skattemässiga anskaffningsutgiften kan då vara högre än den faktiska anskaffningsutgiften.

Exempel: Under 1994 satsades 100 000 kr i en aktiefond. Fondandelarna säljs några år senare för 150 000 kr. Vinstskatten enligt huvudregeln blir då 15 000 kr (30 procent på 50 000 kr). Alternativregeln tillåter att man vid försäljningen får använda kursvärdet den 31 december 1992, som för denna fond antas ha varit 150 000 kr. Trots reell vinst blir det alltså ingen skatt alls.

För andelar som köptes före 1992 är alternativregeln oftast bäst. Räntefonder med utdelning i början av året hade som regel högt kursvärde den 31 december 1992, och när dessa säljs blir oftast också alternativregeln bäst.

Bankerna brukar ange på sina kontrolluppgifter om huvudregeln eller alternativregeln är bäst. Schablonregeln som gäller för aktier kan även användas för aktiefonder. Se kapitalvinst - aktier.